Gravstensbutiken

Begravningstraditioner inom hinduismen

Begravningstraditioner inom hinduismen

Hinduismen är en av de äldsta religionerna i världen och har många olika inriktningar som närmast kan betraktas som egna religioner. Antalet anhängare runt om i världen är cirka 900 miljoner, främst kommer anhängarna från Indien, Sydostasien och Uganda. Hinduismen har ingen känd grundare eller profet och inte heller någon fastställd trosbekännelse. Tonvikten ligger snarare på hur man lever, man ska uppnå frigörelse och kunskap samt ha en respekt för alla levande ting.

Inom hinduismen ser man människans själ, atman, som en del av världssjälen. När man dör så befrias själen från kroppen. Själen förflyttar istället sig till en ny kropp som ska födas, vilket leder till ett evigt kretslopp, samsara. För en hindu så är målet, moksha, att befrias från kretsloppet med att födas – dö – återfödas och istället få själen att återförenas med världssjälen, brahman.

Före dödsfallet

Om det är möjligt så bör den döende få vistas i ett enskilt rum där det finns gudabilder uppsatta samt ett altare närvarande. Man kan läsa ur de heliga hinduiska skrifterna och lovprisning av Guds namn kan förekomma i slutskedet tills dess att den döende har avlidit. Om det inte finns några präster, brahminer, tillgängliga vid dödsfallet så kan läsningen ske via elektroniska medier.

Efter dödsfallet

Efter dödsfallet sker en ceremoni under tiden som sjukvårdspersonalen tvättar den avlidne. Under tvättningen ska den avlidne vara vänd mot öster och prästen ska läsa vissa delar ur den heliga skriften. Den som tvättar den avlidne bör vara av samma kön. Efter tvättningen ska den avlidne kläs i en svepdräkt av vit bomull, och då helst kläs av någon ur den egna familjen. Sedan täcks den avlidne av en så kallad chadder, vilket är ett bomullstyg som är dekorerat med Guds namn.

Under hela denna svepningsceremoni läser prästen eller någon annan hindu ur den heliga skriften. Även den som sveper den avlidne bör vara av samma kön. Avseende kista så finns det inga särskilda regler kring detta utan vanlig kista används oftast. Efter ett dödsfall ska de närmast sörjande inte arbeta eller gå i skolan under de närmaste tolv dagarna. En änka eller änkling ska inte lämna sitt hem under den närmaste månaden.

Begravningsakten

Inom hinduismen är kremering det vanligaste begravningssättet. Endast barn och helgon brukar jordbegravas. Kremering bör helt ske inom 24 timmar från dödsfallet, om detta inte är möjligt så bör det åtminstone ske så fort som möjligt efter dödsfallet. En “vanlig” begravningsceremoni finns inte inom hinduismen. Däremot sker förberedelser inför kremeringen av en brahmin eller av den avlidnes äldsta bror. Under själva kremeringen förekommer ceremonier som utförs av de sörjande, som då är i närheten av kremeringsugnen under hela tiden. Efter kremeringen är fullgjord så har de sörjande en lokal för att göra en enkel ceremoni. Denna ceremoni kan dock hållas i den avlidnes hem eller hos någon ur familjen. Under ceremonin dekoreras ett altare med hinduiska symboler.

Askan som blir kvar efter kremeringen ska helst spridas i en flod eller annat rinnande vatten. Oftast vill man spara en del av askan för att kunna sprida den i floden Ganges. Detta är möjligt att få tillstånd till om man ansöker om det, vilket görs hos Länsstyrelsen. Man behöver även få Länsstyrelsens tillstånd om man vill sprida askan i vattendrag. Att få dö vid Ganges och brännas där, helst i den heliga staden Varanasi, är det många hinduer som strävar efter. När man ska sprida askan förekommer det en enkel ceremoni. Man kan också gravsätta askan i till exempel en minneslund eller i en urngrav på en allmän svensk begravningsplats. I Sverige finns det en hinduisk begravningsplats på Strandkyrkogården i Tyresö. Begravningsplatsen är avgränsad från den övriga kyrkogården.