Gravstensbutiken

Begravningstraditioner inom judendomen

Judendomen är en av världsreligionerna och även en av de äldsta kända religionerna. Antalet judar är cirka 14 miljoner och de är spridda över hela världen. Judendomen är med detta den av de sex världsreligionerna som har det minsta antalet följare. Av de 14 miljoner judarna världen över, är närmare 8 miljoner av dessa bosatta i Israel, samt ungefär 5,5 miljoner i USA. Tillsammans hyser dessa bägge länder över 80 procent av världens alla judar. Inom judendomen finns det stora skillnader i tolkningen av hur den judiska lagen Torahn ska följas.

Före dödsfallet

Om en jude är i dödsprocessen så är det förbjudet att vidröra denne. När en människas liv är slut så är det slut. Den döende ska kunna få dö en värdig död och ofta i samma rum som sin familj och en religiös representant.

Efter dödsfallet

När den döende har avlidit så läggs denne tillrätta med armarna lagda utefter sidorna på kroppen. Händerna ska inte knäppas och armarna får inte läggas i kors. Oftast läser man en bön. De anhöriga gör ofta en reva i ett av de klädesplagg som de bär, barnen till den avlidne gör det på sin vänstra sida medan andra gör det på sin högra sida. Dödsannonsen innehåller ofta den sexuddiga Davidsstjärnan som symbol. Efter dödsfallet kommer ett heligt sällskap, Chevrah Kadish, till avlidne för att genomföra en rituell rengöring.

Detta heliga begravningssällskap finns inom varje judisk församling. Om den avlidna är en kvinna så kommer hon att rengöras av kvinnor, och tvärtom med män. Efter rengöringen kläs den avlidna i en enkel vit klädnad. Om den avlidne är en man så kläs han även i sin bönesjal kring sina axlar. En av sjalens tofsar klipps av, vilket innebär att den inte är användbar för religiösa syften. När en människa har avlidit så sörjer de anhöriga denna i tre olika perioder; först djup sorg i sju dagar, sedan 30 dagar för den närmaste familjen och till sist i elva månader i mindre djup sorg.

begravningstraditioner-inom-judendomen

Begravning

Vanligtvis sker begravningen i form av jordbegravning vilket ska ske så snart som möjligt efter dödsfallet, helt inom 2-3 dagar. Det förekommer dock kremering men det är ovanligt. Begravningen får dock ej genomföras på sabbaten eller på helgdagarna. Begravningssällskapet har med sig en enkel kista i trä som har träpluggar i sig istället för spikar eller skruvar. Inom judendomen är metall en symbol för krig. Vid begravningen är det speciellt inbjudna gäster med eller andra som vill visa den avlidne eller familjen sin respekt. Kistan är svept i ett svart tyg med Davidsstjärnan på under ceremonin. Begravningsceremonin utförs av en kantor eller rabbin. Ibland förekommer det sång eller musik och blommor, men det är ovanligt. Klädseln för de närvarande är mörka kläder och alltid huvudbonad. Efter att kistan har blivit nersänkt i graven så hälls det tre skopor jord på kistan utav de manliga sörjande medan kvinnliga sörjande kastar en liten blombukett på kistan.

Begravningsplats

Begravningsplatsen är helig mark för judar och detta område ska vara slutet. Alla gravar ska vara vända mot öster och Jerusalem. För judiska begravningsplatser gäller evig gravfrid, vilket innebär att själva gravplatsen aldrig kan återtas eller återanvändas. På en del judiska begravningsplatser finns plats för askurnor, och det förekommer också att judar begravs på allmänna begravningsplatser. I Sverige återfinns judiska begravningsplatser i Stockholm, Karlstad, Göteborg, Kalmar, Norrköping, Karlskrona, Malmö och Sundsvall.

Gravsten

En gravsten sätts upp vid graven först på första årsdagen efter dödsfallet. Om gravstenen ska vara stående eller liggande beror på olika seder och traditioner i olika länder. I Sverige är det dock tradition att den är stående. Om man som besökare lägger en mindre sten på gravstenen visar man att man visar vördnad för den avlidne.