Gravstensbutiken

Begravningstraditioner inom ortodoxa och österländska kyrkor

Även inom en och samma religionstillhörighet kan begravningstraditioner variera stort. Här följer information om de ortodoxa och österländska traditioner som råder idag.

Österländska kyrkor

Österländska kyrkor som de benämns idag, har sitt ursprung i 300- och 400-talets skiljaktigheter med andra kyrkor inom det väst- och östromerska riket. Skiljaktigheterna som delade upp kyrkorna fanns inom språket, politiken, kulturen och teologin. I Sverige är den syrisk-ortodoxa kyrkan störst med cirka 29 000 medlemmar.

Ortodoxa kyrkor

Under 800- till 1200-talet delades kyrkan i romarriket upp i två kyrkor, varav den ortodoxa kyrkan i österlandet var en. Den ortodoxa kyrkan består av olika mindre kyrkor som delar samma gudstjänst, andliga liv samt kyrkorätt. I dag är den ortodoxa kyrkan, tillsammans med de österländska kyrkorna, den tredje största gruppen trossamfund i Sverige med totalt cirka 100 000 troende. I Sverige är den serbisk-ortodoxa kyrkan störst med cirka 23 000 medlemmar.

Grundtankar i kyrkorna

Grundtankarna i dessa österländska och ortodoxa kyrkorna har oftast samma trosuppfattning men det finns många gamla traditioner som kan skilja dem åt. När det avser dödsfall och begravning har dessa kyrkor liknande traditioner.

Begravningstraditioner inom ortodoxa och österländska kyrkor

Före dödsfallet

Om en människa är döende är det viktigt att denna få kontakt med sin präst, som kan förbereda den döende genom personliga samtal. Den döende kan genom detta få möjlighet till att bikta sig och ta emot nattvarden. Vid dödens inträdande kan särskilda böner uttalas, men detta bör ske i ett enskilt rum. Det är viktigt att detta sker om den döende vårdas på sjukhus. I rummet bör det finnas ett bord som ses som ett altare med en vit duk på samt med ikoner och kors på.

Efter dödsfallet

Efter dödsfallet är det viktigt att den avlidnes kropp kommer i jorden så snart som möjligt, helst inom 24 timmar. Man bör läsa Psaltaren oavbrutet vid kroppen från dödsfallet till dess att begravningen sker. Att klä den avlidne bör göras från någon ur den egna familjen och man bör då klä den avlidne i dennes finaste kläder. Om den avlidne har döpts som vuxen så kan man med fördel använda dopdräkten. I vissa kyrkor bör den avlidne kläs av person med samma kön. Ibland sker svepning utifrån svensk sed utav begravningsentreprenören. En ikon placeras i den avlidnes händer och ibland läggs även ett kors i kistan. Ibland tas ikonen ur kistan innan den sänks ner i jorden. Enligt den syrisk-ortodoxa kyrkan ska kroppen svepas i ett vitt tygstycke i linne och på bröstet på den avlidne ska ett rött kors av tyg placeras. Ett liknande kors ska också läggas på kistan, och dessa kors ska symbolisera Jesu blod. Kistan bör vara av trä.

Begravningen

En ortodox kristen begravning hålls för de troende, det vill säga att endast de som har blivit döpta och fått sitt äktenskap välsignat har rätt att få en ortodox begravning med en ortodox präst. Om den avlidne har begått självmord får ingen begravningsgudstjänst utföras, utan endast i särskilda fall. Kremering är förbjudet eftersom det bedöms vara en hädelse av kroppen. Anhöriga kan insistera på en kremering men då får inte heller en gudstjänst anordnas genom kyrkan.

Själva begravningen bör ske i en ortodox kyrka och kistan ska föras in med fotändan först. Den avlidne ska ligga i kyrkan med ansiktet mot altaret. Locket på kistan ska vara avtaget, detta för att anhöriga ska kunna ta farväl vilket görs genom att kyssa ikonen som är placerat i den avlidnes händer eller korset i kistan. Prästen ska även placera olivolja över kroppen. Det placeras inga dekorationer på kistan men dessa kan dock placeras runt eller inuti kistan. Under ceremonin står de närvarande upp där männen står till höger och kvinnorna till vänster. Inför ceremonin delas vaxljus ut som de närvarande sedan håller tända under hela gudstjänsten. Inom dessa kyrkor sker även en del av ceremonin som benämns som sista kyssen, och detta innebär att varje person som är närvarande går fram till kistan och kysser ikonen eller korset samt den avlidnes panna. Man går sedan tillbaka till sin plats motsols. Sedan bärs kistan ut och öppnas igen vid graven. Prästen läser en åminnelsegudstjänst där han häller olivolja, sött vin samt kol från rökelsekaret över den avlidnes kropp. Sedan tar prästen jord och häller över kroppen samtidigt som han läser specifika ord.