Gravstensbutiken

Svenska begravningstraditioner

Gravstensbutiken

Historia och nutid

På 1700-talet började naturvetenskaperna utvecklas och medborgarna började frigöra sig från kyrkan. Denna upplysningstid innebar ett större fokus på människans förmåga och möjlighet att tänka fritt. Befolkningen ökade i landet och begravningsplatserna, som då var belägna inne i staden, flyttades därifrån till utkanterna av städerna istället. De nya begravningsplatserna blev strukturerade med grusgångar, gräsytor och träd. År 1951 kom Religionsfrihetslagen (SFS 1951:680) och med den så kom diskussioner kring hur begravningskulturen skulle se ut i det moderna samhället. Under 1970-talet utformades minneslunden för att avdramatisera rädslan för döden. Minneslunden bedöms idag vara en plats av stor betydelse då människorna har en specifik plats att gå till i sitt sorgearbete.

År 1996 kom beslutet från Svenska kyrkan att svenska medborgare ej längre skulle automatiskt födas in i kyrkosamfundet utan att medborgarna själva skulle få bestämma om de ville vara med i samfundet, och i så fall vilket trossamfund. Detta har lett till att kyrkoskatten är borttagen och varje medborgare i Sverige betalar istället en begravningsavgift, vilken ska täcka de kostnader som finns kring en begravning. I Sverige är det oftast Svenska kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten men i vissa kommuner, till exempel Stockholm och Tranås, är det kommunen som istället är huvudman. Dessa huvudmän är skyldiga enligt lag (Begravningslagen, SFS 1990:1144) att erhålla gravplatser för alla människor som avlider inom själva förvaltningsområdet. I lagen kan man läsa mer om hur själva begravningsplatserna ska anordnas och förvaltas, vilka regler som gäller vid exempelvis gravsättning och hur stoftet ska förvaras.

Begravningslagen innehåller i dagens moderna tid, en större frihet för hur den enskilda människan vill begravas, vilket till stor del beror på att vårt samhälle har blivit alltmer kulturellt med inslag av andra religioner, kulturer, seder och traditioner. För den som inte bekänner sig till någon tro så finns det borgerlig begravning som ett alternativ. År 1926 lagstadgades denna typ av begravning som en medborgerlig rättighet.

Begravning och dess plats

En begravningsceremoni kan hållas i stort sett vart som helst; kyrka, kapell, församlingslokal, vid graven, i hemmet eller i naturen. En begravning kan ske genom jordbegravning (den avlidne sänks ner i en grav i jorden) eller kremering (kistan med den avlidne i bränns och askan gravsätts vid ett senare tillfälle). Vid valet av begravningsplats är vanligast att man gravsätts i en grav i den församling man tillhör. Det finns dock olika typer av gravar; jordgrav, urngrav, gravkammare och så vidare. Hur en begravningsplats används beror bland annat på varifrån man kommer. På landsbygden har den en större social funktion medan den i staden har en mer ensam karaktär. Hur själva platsen ser ut kan vara olika. Är den till exempel inhägnad kan detta skapa en trygghet för besökaren. En konsthantverk i form av en gravsten på platsen är också en vanlig syn och en del i den svenska kulturhistorien och kulturarvet. Hur framtidens begravningar och begravningsplatser ser ut kan man bara sia om. Många menar att de kommer att bli personligare avseende till exempel musik, dödsannonser och fotografier. Idag har man kanske inte heller den fysiska möjligheten att besöka graven. Vissa huvudmän har därmed utformat möjligheten att följa begravningar via internet och även besöka gravar via bilder via nätet.

Minnesstund

Minnesstunden är en viktig del i begravningsprocessen, och kan ge en fin samvaro och ett fint minne som man kan tänka tillbaka på. En minnesstund kan man hålla vart man så önskar, allt från en restaurang, ett församlingshem eller i bostaden. Inbjudan sker oftast via dödsannonsen i tidningen eller i en särskild inbjudan till de som man vill ska delta. Att bjuda på något ingår oftast i minnesstunden, att sitta och äta och umgås med de som varit den avlidna nära. Ibland kan det även anordnas ett minnesbord med bland annat fotografier av den avlidne samt blommor på. Man kan spela musik under minnesstunden, till exempel en stilla och lugn musik eller varför inte den avlidnes favoritmusik?